Galet, ba?

Det här med ljudeffekter i filmer har vi alla stött på. I den bristande utvecklingen inom ljud för pappersmagasin så har vi istället nått fram till uttryck som får leva som substitut för att förmedla kraften av dessa oartikulerade ljud. Som om vi vore blinda så har man även kunnat se det i vissa namnkunniga tv-serier, inte minst Batman. De klassiska "Smack" och "Baaang" är för de allra flesta några vedertagna så kallade onomatopoetiska ord.

Men kanske finns det utrymme för några tillägg inom onomatopoesin. Jag läser en väns text jag fick för 5 minuter sen och blir förbryllad.

"å igår ba kommer han in med en brud, man ba aah men kul liksom, asså på riktigt, så ba ere typ hans flickvän eller nåt? för då skulle dom sitta o typ pussas o greja, man ba asså vad e grejen? "

Kanske är "ba" ett inandningsljud som är viktigt att förmedla? Det är något slags frustrerad andning vi har att göra med. Det är givetvis min vilda gissning. Men kanske tänker jag helt fel.. ba... Jag är rädd att jag blivit gammal... ba..

ENGLA!

Nu vill jag tipsa er om en ny artist: Engla!

Engla är en ny talang med en grym röst och hon är med i Webbjokern för Melodifestivalen 2011 med låten Don't Stop.

Engla ligger just nu på första plats i omröstningen, så hon känns redan nu som en favorit!

Hon kan ju tyckas vara utan konkurrens, men det är många dagar kvar på omröstningarna. Var med och personligen påverka nästa års startfält. Rösta på Engla!

SMS:a 142 till 72211. 3,60 kr/sms.

Vad får jag för 3,60kr kanske du undrar? Här får du några alternativ:

1st dipsås på McDonald's. Ca 0,14 cl sprit på krogen... och kanske 22 meter med taxi.

- Eller så tar du chansen att påverka och röstar fram en

fantastisk sångerska till nästa års melodifestival.

Om Engla kommer med i Melodifestivalen 2011, så kommer hon få vara del av ett galet starkt startfält med låtar skrivna av bl a de fantastiska Irini Michas(Sanna Nielsen) och Linda Sonnvik(Dilba), för att bara nämna några...

En kväll med svenska ikoner.

Jag hyser ingen större förhoppning om att antalet läsare skulle ha ökat frekvent här de senaste 5 månaderna. Men nu tänkte jag börja få någon form av kontinuitet i att dagligen skriva några rader. Korta stycken av min vardag som givetvis bör anses vara av allmänt intresse.

Ikväll bjöd en trogen stöttepelare(Eurocard) på förhandsvisning av den nya svenska, blivande klassikern Himlen Är Oskyldigt Blå. Det är sällan som något med skådespelarikonen Peter Dalle blir fel. Även fast det inte var han som stod för regi och manus(Hannes Holm) så blev det en fullträff. Och även fast en dam på dryga 70 år bredvid mig satte i halsen av öppningsscenen, innehållande knivskarpa tagningar av desorienterad oralsex, så är den minst sagt sevärd. Sevärd för alla mellan 13-99.

Senare under kvällen tog jag en prommis genom Gamla Stan. Då springer 2 dalkullor på mig. Som om de visste vem en av mina stora idoler är, så ställer de plötsligt frågan "Var du och såg på Orup i våras?". En svensk artistikon i mina ögon. Hur fan kunde de veta att jag faktiskt hade tänkt gå på den konserten? Det skrämde mig lite. Inte oväntat(eller jo, det var oväntat) åkte 2 masker upp ur väskorna. Innan de fortsatte sin väg vidare till Debaser, dit jag lotsade dom, så tvingade jag dom att ställa upp på bild.

Något Orup-frälsta dalkullor.

Väck med visdomen.

Ser att jag inte varit så extremt aktiv här. Men tänkte ta tillfället i akt, nu när jag är lite bortdomnad i käften och således inte kan snacka något vidare.

Det knakar ganska rejält när man bryter itu timmerstockar. Eller ni kanske har hört hur det låtar när trädstockarna på Norrskär krossas mot Nybrokajen? Samma ljud hade jag i huvudet nyligen.

Flera nätters överdoseringar av diverse smärtstillande fick mig till slut att uppsöka tanddoktorn - för att bli av med visdomen.

Just nu ser jag dock inte piggare ut än innan. Likblek, skakande, svettandes och med rinnande blod ur vänster mungipa. På vägen från tanddoktorn såg jag Johan Rheborg som hade en snarlik look. Kanske en ganska hipp look? Och inte heller helt gratis. Men jag kan erkänna att jag hade varit beredd att betala det tiodubbla för lite sömn. Sen är det ganska trevligt att småslöddra lite. Het look, fakefylla samt nattsömn i ett paketpris.

Helvete vad gött jag mår nu!

Markus Krunegård – Jag är en vampyr

Svårförklarad outfit.

Jag brukar oftast finna en rimlig förklaring till det mesta. När man springer på grannen iklädd långkallingar och badbrallor så har jag dock lite småsvårt att finna rätt ord.

Mina doseringsmått gjorde inte det hela mycket tydligare. Jag är nu en till synes mycket oklar människa. Det här med grannar blir aldrig riktigt rätt.

We're going to Palmaaaa...

Det är en himla tur att jag ska på vilovecka nu. Bort till Solen! Det känns smått oförjävligt. Föregående vecka bjöd på lite väl mycket – dock inte SOL… Eller jo, såna med lime i blev det några stycken.

Helgens urladdning var fenomenal. Lördagen var på alla sätt något att hänga i granen.
Den började med ett mess från SL. Hade ju totalt missat att jag skulle möta upp några för att spana in paraden.
Väl vid Mariatorget, något försenad, så var alla på plats; SL, MO, JS och några till med tillhörande ungar. Senare anslöt även KK och CK. En snabb prommis på söder och jag springer oväntat på ES innan vi till slut når Medis för lunch. KK och CK tröttnade och var allmänt matta efter fula grimaser från undertecknad. Jag anslöt återigen till SL och MO som nu fått sällskap av KO. ÅS kom också glädjande nog efter en stund. Jag, ÅS och MO tog oss sedan till ÅS för mellanlandning och minidusch. Senare skrämde vi slag på grannarna hos SL. Det blev grymt. Vi gick även till GG. Mindre grymt… TS hem.

Är det någon mer utöver jag som blir konfys av alla inlägg där personer benämns utifrån deras initialer? Om ni någonsin ser ett sånt här inlägg till i denna blogg – Skjut mig! Utan någon som helst reservation. Skjut mig!

Som ni ändå bör förstå, så behöver jag vila. Jag är i stort behov av den kommande rekreationsveckan. En dryg vecka i en 3-rumslägenhet på 13:e våningen med balkong mot havet. Det får jag överleva. Imorgon drar jag till PALMA och möter upp HSMcL, TRK och A(H1N1).

I slutet av nästa vecka så är jag tillbaka. Förmodligen i den så klassiska kulören falurött.

Perspektiv på livet.

Just nu ligger jag och tittar på en myra som äter upp den rödlök som jag oförsiktigt nog förpassat till ett ont öde i den animaliska skärgårdsnaturen. Sånt ger mig ett fantastiskt perspektiv på livet. Jag tycker att löken är för stark, men en tanig smulbärare inmundigar den med glädje. I mina ögon förefaller det ungefär lika hopplöst som att jag skulle småtugga lite på ett 10 våningar högt hyreshus.

Läs gärna mer om myran, dess utskott och 5 ögon:
http://www.djurskydd.org/z0406myror.html

Det är underligt vad man kan lära sig en ledig söndag.


Något annat som gav mig lite perspektiv på livet och i detta fall kring förhållanden är följande som jag fick höra av en tjejkompis som träffat en kille, som bor… ja, en bit bort:

Tjejkompis: Fan, X ska flytta till Japan. Hur fan ska vi kunna ses????? (blödigt bitter).
Jake: Aj fan, det låter sjukt jobbigt. Var någonstans är det han bor nu, jag minns inte..?
Tjejkompis: Han bor i Sydafrika (fortfarande blödigt bitter)

Jag tror hon är måttligt förvirrad. Ibland är man uppe i det blå. Det står helt klart… Men fasen vad gött det är när man når någon form av konsensus med sitt sunda och mer realistiska jag. Det har hon gjort nu, efter en kortare geografilektion.

Sånt om något ger mig perspektiv på livet, likväl som att titta på myran som nu har en fight om löken med 2 andra myror. Ni som har spanat in länken ovan vet nu att myran har pruttat ur det "hål med frans av hår" som den har i baken. Det är mysig söndagsmiddag ute på skärgårdskobben.