Perspektiv på livet.

Just nu ligger jag och tittar på en myra som äter upp den rödlök som jag oförsiktigt nog förpassat till ett ont öde i den animaliska skärgårdsnaturen. Sånt ger mig ett fantastiskt perspektiv på livet. Jag tycker att löken är för stark, men en tanig smulbärare inmundigar den med glädje. I mina ögon förefaller det ungefär lika hopplöst som att jag skulle småtugga lite på ett 10 våningar högt hyreshus.

Läs gärna mer om myran, dess utskott och 5 ögon:
http://www.djurskydd.org/z0406myror.html

Det är underligt vad man kan lära sig en ledig söndag.


Något annat som gav mig lite perspektiv på livet och i detta fall kring förhållanden är följande som jag fick höra av en tjejkompis som träffat en kille, som bor… ja, en bit bort:

Tjejkompis: Fan, X ska flytta till Japan. Hur fan ska vi kunna ses????? (blödigt bitter).
Jake: Aj fan, det låter sjukt jobbigt. Var någonstans är det han bor nu, jag minns inte..?
Tjejkompis: Han bor i Sydafrika (fortfarande blödigt bitter)

Jag tror hon är måttligt förvirrad. Ibland är man uppe i det blå. Det står helt klart… Men fasen vad gött det är när man når någon form av konsensus med sitt sunda och mer realistiska jag. Det har hon gjort nu, efter en kortare geografilektion.

Sånt om något ger mig perspektiv på livet, likväl som att titta på myran som nu har en fight om löken med 2 andra myror. Ni som har spanat in länken ovan vet nu att myran har pruttat ur det "hål med frans av hår" som den har i baken. Det är mysig söndagsmiddag ute på skärgårdskobben.