Jag hyser ingen större förhoppning om att antalet läsare skulle ha ökat frekvent här de senaste 5 månaderna. Men nu tänkte jag börja få någon form av kontinuitet i att dagligen skriva några rader. Korta stycken av min vardag som givetvis bör anses vara av allmänt intresse.
Ikväll bjöd en trogen stöttepelare(Eurocard) på förhandsvisning av den nya svenska, blivande klassikern Himlen Är Oskyldigt Blå. Det är sällan som något med skådespelarikonen Peter Dalle blir fel. Även fast det inte var han som stod för regi och manus(Hannes Holm) så blev det en fullträff. Och även fast en dam på dryga 70 år bredvid mig satte i halsen av öppningsscenen, innehållande knivskarpa tagningar av desorienterad oralsex, så är den minst sagt sevärd. Sevärd för alla mellan 13-99.
Senare under kvällen tog jag en prommis genom Gamla Stan. Då springer 2 dalkullor på mig. Som om de visste vem en av mina stora idoler är, så ställer de plötsligt frågan "Var du och såg på Orup i våras?". En svensk artistikon i mina ögon. Hur fan kunde de veta att jag faktiskt hade tänkt gå på den konserten? Det skrämde mig lite. Inte oväntat(eller jo, det var oväntat) åkte 2 masker upp ur väskorna. Innan de fortsatte sin väg vidare till Debaser, dit jag lotsade dom, så tvingade jag dom att ställa upp på bild.
Något Orup-frälsta dalkullor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar