Svårförklarad outfit.

Jag brukar oftast finna en rimlig förklaring till det mesta. När man springer på grannen iklädd långkallingar och badbrallor så har jag dock lite småsvårt att finna rätt ord.

Mina doseringsmått gjorde inte det hela mycket tydligare. Jag är nu en till synes mycket oklar människa. Det här med grannar blir aldrig riktigt rätt.

We're going to Palmaaaa...

Det är en himla tur att jag ska på vilovecka nu. Bort till Solen! Det känns smått oförjävligt. Föregående vecka bjöd på lite väl mycket – dock inte SOL… Eller jo, såna med lime i blev det några stycken.

Helgens urladdning var fenomenal. Lördagen var på alla sätt något att hänga i granen.
Den började med ett mess från SL. Hade ju totalt missat att jag skulle möta upp några för att spana in paraden.
Väl vid Mariatorget, något försenad, så var alla på plats; SL, MO, JS och några till med tillhörande ungar. Senare anslöt även KK och CK. En snabb prommis på söder och jag springer oväntat på ES innan vi till slut når Medis för lunch. KK och CK tröttnade och var allmänt matta efter fula grimaser från undertecknad. Jag anslöt återigen till SL och MO som nu fått sällskap av KO. ÅS kom också glädjande nog efter en stund. Jag, ÅS och MO tog oss sedan till ÅS för mellanlandning och minidusch. Senare skrämde vi slag på grannarna hos SL. Det blev grymt. Vi gick även till GG. Mindre grymt… TS hem.

Är det någon mer utöver jag som blir konfys av alla inlägg där personer benämns utifrån deras initialer? Om ni någonsin ser ett sånt här inlägg till i denna blogg – Skjut mig! Utan någon som helst reservation. Skjut mig!

Som ni ändå bör förstå, så behöver jag vila. Jag är i stort behov av den kommande rekreationsveckan. En dryg vecka i en 3-rumslägenhet på 13:e våningen med balkong mot havet. Det får jag överleva. Imorgon drar jag till PALMA och möter upp HSMcL, TRK och A(H1N1).

I slutet av nästa vecka så är jag tillbaka. Förmodligen i den så klassiska kulören falurött.

Perspektiv på livet.

Just nu ligger jag och tittar på en myra som äter upp den rödlök som jag oförsiktigt nog förpassat till ett ont öde i den animaliska skärgårdsnaturen. Sånt ger mig ett fantastiskt perspektiv på livet. Jag tycker att löken är för stark, men en tanig smulbärare inmundigar den med glädje. I mina ögon förefaller det ungefär lika hopplöst som att jag skulle småtugga lite på ett 10 våningar högt hyreshus.

Läs gärna mer om myran, dess utskott och 5 ögon:
http://www.djurskydd.org/z0406myror.html

Det är underligt vad man kan lära sig en ledig söndag.


Något annat som gav mig lite perspektiv på livet och i detta fall kring förhållanden är följande som jag fick höra av en tjejkompis som träffat en kille, som bor… ja, en bit bort:

Tjejkompis: Fan, X ska flytta till Japan. Hur fan ska vi kunna ses????? (blödigt bitter).
Jake: Aj fan, det låter sjukt jobbigt. Var någonstans är det han bor nu, jag minns inte..?
Tjejkompis: Han bor i Sydafrika (fortfarande blödigt bitter)

Jag tror hon är måttligt förvirrad. Ibland är man uppe i det blå. Det står helt klart… Men fasen vad gött det är när man når någon form av konsensus med sitt sunda och mer realistiska jag. Det har hon gjort nu, efter en kortare geografilektion.

Sånt om något ger mig perspektiv på livet, likväl som att titta på myran som nu har en fight om löken med 2 andra myror. Ni som har spanat in länken ovan vet nu att myran har pruttat ur det "hål med frans av hår" som den har i baken. Det är mysig söndagsmiddag ute på skärgårdskobben.